En BÄTTRE dag

Karn är här för han ska ha Maja imorgon bitti, så det blev soffan för hans del. Vi snackade en hel del ikväll och jag sa hur svårt det är för mig att gå vidare och ge upp honom. Det känns för mig att om jag går vidare så ger jag upp och då är det ingen som är kvar och slåss för oss. Men så måste det bli, det vet jag. Jag måste gå vidare, sluta vara förälskad i honom, sluta vilja krama honom och kyssa honom, sluta vilja ha honom. Jag måste inse att det är slut, att jag aldrig kommer få honom. Jag vet vad jag måste och bör göra men hjärtat mitt talar sitt egna språk. Men nu ska jag aktivt släppa honom.



Jag visar känslor - ja men jag kallar mig ändå stark. Jag har inga problem med att vara öppet känslosam. Det är mitt sätt att hantera saker. Jag tror inte det är så lätt att bli lämnad och sen förväntas fortsätta med sin vardag. Jag gör det, vissa moment kämpar jag extra med. Men jag skrattar varje dag. Jag är glad, ser framåt på mitt och Majas liv tillsammans med glädje. Jag gråter inte varje dag längre. Jag vet att jag kan själv, jag har dock aldrig varit själv så jag behöver lite tid att få ordning på det bara.



Du stålsätter dig själv, låter du dig själv verkligen känna allt? Jag tycker du lägger mycket på dina axlar Karn, låt dig själv sörja, eller känna efter. Det är en massa måsten hela tiden och denna tiden får du aldrig igen så låt verkligen denna tiden få göra dig till emotionell mottagare.



Härmed slutar jag sträva efter ett liv tillsammans med dig.

Härmed tar jag kontroll över mitt hjärta och börjar bestämma.

Härmed gör jag slut med dig.



Så snälla ge mig den chansen. Håll dig undan, just nu kan jag inte vara din vän, just nu kan jag endast vara Majas mamma för dig. Jag sörjer min älskare som också är min bästa vän. Jag vet att du behöver din bästa vän men just nu får du gå till nån annan.



Karn, jag älskar dig.

En dag

En bra dag som de flesta är när jag får lov att vara på min arbetsplats. Imorgon är jag ledig, jag ska försöka göra dagen bättre än den sista dagen jag var ledig. Min hjärna klarar inte av för mycket fritid just nu. Kort och koncist, order, uppdrag som ska planerar, utföras, följas upp och utvärderas. Det är det jag helst gör just nu. För mycket frihet och tid så låter jag mig själv falla fritt i destruktivitetens sfär. Där trivs jag inte och där är det svårt att ta mig ur. Där vill jag inte stanna så jag sysselsätter mig. Kanske inte med något av värde men för mig vad som funkar här och nu. Snabba lösningar är kanske inte svaret men just nu är det det enda som gör mig funktionell och jag behöva fungera. Fungerar jag inte så finns jag inte och finns jag inte så hade detta aldrig existerat, eller?



Godnatt.

Tomma lådor som ekar av oskiljaktiga år, en tom vägg i mitt sovrum, dammtussar på golvet och ett stort vakuum till tomrum. Det är vad som finns kvar. Resten har du tagit och gått din väg. Vårt underverk ligger och sover i min säng och jag tvingas onekligen till att endast vara glad. Ödmjuk för vad du gav mig. Om jag aldrig mer få ha dig är jag dig alltid tacksam för vår dotter. Du har gett mig mer än vad många andra får och du ska ha tack. Jag är bara ledsen att jag inte kunnat ge dig det du velat ha.

Tack

Fina du för dina varma omtänksamma ord. Som ett litet ljus i mörkret, en strimma av hopp. Någon som gått igenom samma sak. Att det finns människor ute i världen som har den förmågan att tänka på andra och känna för dem i deras svåra tid, att tillkännage sig så och visa empati. Mitt tro på människan växte idag och jag är stolt att fått dela några meningar med just dig. Att en människa man knappt känner kan få en att känna sig mindre ensam och mer förstådd är stort. Jag är berörd ända ut i tårna!

TONIGHT!

I elva år har jag följt dem! Nu gör dem sin sista föreställning. Ikväll på Stortorget, Malmö och jag tänker vara där!

Men först jobb 13.30-20.30!



So long!

PROCESSING...

BÄTTRE!

Oj! Haha!

Vår första frukost tillsammans med vårt gamla bord!

Detta är det första köksbordet jag själv köpt! Vårt ena som står i vardagsrummet fick vi för längesen av min pappa och Inger och det vi hade i köket var min gamlamormors. Så detta är det första bordet jag köpt alldeles själv! Skoj det här, 26 år och upplever sånt som annars 20-åringar gör! Fast samtidigt så jag har gjort detta en gång innan fast tillsammans med Karn. Men ibland blir det så här och då går man starta om från scratch! Jag har några femtiolappar på mitt Ikea-presentkort och tänkte åka till Ikea och handla lite smått idag. Sen in om Mobilia på vägen hem!

Jorå, en bra dag väntar! Sen jobb hela helgen! Just det! Jag ska upp en sväng på MF imorgon kväll efter jobb och se The Ark! Kan inte bli sämre!
Ha en bra dag!
Kramar

Safety first!

Efter en cykeltur ner till Myrorna där jag shoppade loss rätt bra! Två par tröjor och en jeanskjol till mig och ett par jeans och en kofta till Maja för 300 spänn är inte illa pinkat tycker jag!

Nu styr vi kossan mot Lund där jag eventuellt ska köpa ett litet köksbord med klaffar så jag blir av med mitt stora åbäke därhemma, mer golvyta men framförallt så räcker det med ett 70 x 80 cm stort bord nu när det bara är jag och Maja.

Jag har med mig mor min för bortsett från min morfar så är hon den bästa när det gäller att pruta! Själv skäms jag alldeles för mycket för att ens våga fråga!

UNDER CONSTRUCTION!

Pillar lite med min bloggdesign..har dock inte tid just nu så det får se ut så här så länge.



Nu blir det en cykeltur till Myrorna!

Kram på er!

Det ljusnar på horisonten!

Jorå, det börjar klarna upp!

Idag har jag talat med min skola och ordnat upp allt kring studieuppehållet, även fått klart för mig att jag är klar för att gå upp till termin 5 när jag vill. Jag tänker dock göra som jag sagt innan och jobba nu då det är det jag vill. I höst ska jag sätta den förbannade tentan sen kan jag kalla mig undersköterska! Jag har dessutom inget som släpar efter den dagen jag vill återgå till studierna! Jag har även talat med min chef och blivit erbjuden en 80%-ig tjänst som startar nu direkt! Kommer under tiden söka fler jobb men detta känns så fantastiskt bra! Jag har talat med CSN och lagt upp en individuell avbetalningsplan per månad som jag börjar betala av i september.



Sen så tvättar jag just nu, håller på att städa hela lägenheten och möblera om fotona, har flyttat runt lite så jag slipper ha familjefotot ovanför soffan på mig, Karn och Maja. Det får hon ha i sitt rum. Alla små pussinuttnutt foton på mig och Karn har hamnat i ett skåp! Ingen vits med att ha han hängande där! Ska iväg ikväll och pruta på ett mindre klaffbord till köket och eventuellt in till Erikshjälpen och Myrorna och se om jag hittar lite annat smått och gott. En matta vill jag ha till under soffbordet och en "ny" soffa. En riktig nersutten gammal tygsoffa som jag ska klä om! Har ni en sådan stående så hojta till! Det ska bli fint här hemma! Nu har jag ingen att ta hänsyn till utan endast mig själv och det känns kanonbra. Jag kan inte leva med samma saker som vi hade innan, det känns konstigt. Lite nytt, lite gammalt, lite som kan målas om, täckas över, lite så!



Jag är en stark kvinna som klarar mig själv! Fan vilken bra känsla det är!

Inget bättre

Det finns inget bättre än att få sova middag med Maja. Den känslan att krypa ner under täcket och stoppa in henne. Känna hennes små tår mot min mage och sen känna hennes lätta andetag sakta ner till en harmonisk melodi. Sen slocknar vi bägge två! Oooh det är så mysigt! Men det var igår, idag blir det jobb istället och därefter Veronica Maggio på Malmöfestivalen! En kanonbra söndag med andra ord! Jag hoppas ni får en bra dag! Kram till er!

Time can do so much

Idag är det 16 dagar sedan Karn lämnade mig. Sjukt, 16 dagar är mer än vad de flesta svenskar åker på semester, det är en halv månad. Det är en väldigt lång tid helt enkelt. Det är också tid som jag lagt mellan mig och det som hände den 4 augusti. Tid för sorg och gråt, tid för reflektion, tid för ilska, tid för acceptans. Tid som jag är så glad att jag har det bakom mig för jag mår bättre. Jag är inte ledsen längre utan har börjat uppskatta livet igen för det hade jag tappat. Dem säger att jag ska vara stark för Majas skull men det har jag inte varit. I början klarade jag inte av det, i början klarade jag inte av något. Varför måste jag behöva det? Hon har inget med vårt liv tillsammans att göra, inte den delen. Jag vill kunna vara stark för min egen skull och på så sätt finnas där för henne. Då blir jag ju samtidigt en stark och bra mamma. Jag låter mig själv vara ledsen. Jag kan inte samla på mig allt. Jag är en väldigt känslig människa och behöver ständig kontakt med med mitt känsloliv. Även om det ibland bara handlar om en reflektion som varar i några sekunder eller en halvtimme i badet alldeles ensam med mina tankar. Det gör underverk för mig.



Denna tid ensam har varit fruktansvärd, det är det fortfarande stundtals. Däremot har jag insett hur bra jag klarar mig utan Karn. Jag klarar mitt liv tillsammans med Maja alldeles kanon utan honom. Sen känns det trist när han inte finns här och får se hennes utveckling dag för dag. Jag sörjer hans tid med henne för det är det han förlorar. Maja påverkas säkerligen inte av det men det får väl tiden utvisa. Bara på dessa två veckor har det hänt så mycket med henne, hon har blivit så stor på något vis. Hon tänker en massa och formulerar meningar helt själv. Komponerar sina tankar till nästan helt rätt meningar och jag är helt paff och mäkta imponerad.



Världen kring mig stannar inte upp och låter mig ta igen mig, alla måsten finns kvar. Så därför känner jag att jag kanske inte vill må för dåligt. Jag känner att jag är så obefintligt i hela denna stora värld och det vore patetiskt om jag lät mig själv få ta alltför stor plats. Detta räcker bra om väl och jag kan nu gå vidare. Jag är stark och jag klarar mig själv. Jag har världens bästa följeslagare och eftersom jag har turen att vara hennes mamma så kommer hon följa mig överallt. Hon ger mig perspektiv på saker och jag älskar henne. Hon heter Maja och är min dotter. DET kan inget ta ifrån mig. Aldrig!



Jag vet inte om jag älskar honom längre, jag tror att jag älskar bilden av honom innan han sårade mig. Känner mig så otroligt bränd och vet inte hur jag ska kunna förlåta. Måste man förlåta en människa? Kanske inte rätt att jag känner så heller, att jag ska förlåta. vad exakt är det att förlåta? Man kan ju inte som människa hjälpa hur sina känslor är, inte heller sin brist på känslor. Men jag tycker man kan hjälpa vad man delger en annan människa. Särskilt den människa du delat dina innersta tankar och känslor med i nästan 11 år. Jag känner mig utnyttjad och lurad. Dem känslorna jobbar jag med. Jag vill bara lägga saker bakom mig. Vissa dagar är motivationen på topp, andra måste jag kämpa lite hårdare. Men jag har gett mig själv verktygen att bekämpa denna cancern. Jag ska göra uppehåll med min utbildning och börja jobba! En sak som kom fram i samband med allt är hur jag känner inför skolan just nu, det har en längre tid känt som jag studerar för alla andra skull än min egen. För min mamma, min syster, Karn, och min pappa. Känt att jag har behövt bevisa att jag kan med. Inte bara andra, utan jag också. Förstår och vet mycket väl att det är fel anledning men hur ofta gör du som du säger? Det är ibland svårt att praktisera sin egen predikan. Men nu tänker jag inte göra något för någon annan mer. Nu är det min tid, dags för mig själv. Jag har mitt sommarjobb nu och det skänker mig så mycket glädje. Tycker om mitt jobb, är glad när jag går därifrån och vill inget annat än att gå hem och hämta Maja, gå ner och leka på lekan eller hem och laga mat.. slippa all ångest kring skolan, all press som jag kände, prioritera skolan framför min dotter. Skolan har krävt mycket av mig och just nu har ingen lust att sjunka ner i den ångestdrypande stinkpöl som jag på sistone befunnit mig i. Jag är ensam med min dotter och tänker göra det jag vill. INGET annat! Kanske en dag om jag vill tar jag och läser klart mina studier OM jag vill. Jag är till hundra procent nöjd med mitt beslut och behöver ingen predikan över faktumet att jag bara har ett år kvar och att jag ska pressa mig själv igenom det etc.



Nu ska jag laga god middag till mamma och Jan som varit ute och kört motorcykel hela dagen. Dottern min får assistera i köket för det gör hon bäst, vem vet kanske det blir ett glas rödtjut med. Det är ju trots allt helg och om det är något jag är bra på så är det mys! Så då kör vi igång lördagsmyset med Adele - Someone Like You!

Hästapollarna!

Låt Malmöfestivalen börja!

Vi startar i briotältet på Gustav Adolfs Torg! Kom hit vetja!

I am better. We are better. Life is ok, for now.

I started to cry which started the whole world laughing, oh if I'd only seen that the joke was on me

Jag lyssnar och hör. Granskar men försöker sedan stänga av. Bara njuta men det går inte. Allt jag hör är kärleksförklaringar hit och dit. All musik jag lyssnar på handlar om oss, vår spotifylista kräker jag på. All musik är så skön, allt speglar oss. Alla våra år tillsammans, alla minnen, tjafs, tiden med Maja, men framför allt hur jag varsomhelst vilken tid på dygnet kunde sätta igång Chicagos You're My inspiration och glädjas åt vår kärlek för varandra! Den låten har följt oss i stort sett alla våra år tillsammans.



Musiken kvarstår även om vi inte gör det men jag kommer få svårt att njuta av den igen, tillitsproblem.

Jag kan inte se hur jag någonsin igen kommer njuta av en sång som jag har gjort med dig i mina tankar!

Du tog inte bara mitt hjärta Karn. Du tog hela min existens, min lilla närvaro på denna jord har gjorts till obefintlig och mitt enda ljus är vår dotter. Jag kämpar inte dag för dag, vissa tillfällen kämpar jag minut för minut. För att inte sätta gråten i halsen när Maja säger något roligt som jag ville dela med dig.



Jag försöker verkligen att vara stark men detta är mitt bästa. Jag är så fruktansvärt din än så jag kan inte göra det bättre. Jag hoppas tiden går fort så så min sorg får lite distans men jag vet att man måste skynda långsamt. Jag har alltid uttryckt mig med känslor och att inte kunna gråta när jag ser dig min älskade är som att törsta utan brunn.



Just nu finns det så många "aldrig" i mitt huvud. Saker som jag kanske får göra igen. Det är även sånt som jag sörjer.

Jag sörjer våra barn vi skulle få, vår lilla Moa. Jag sörjer vår SOFFA! Våra planer om kolonistuga, allt sånt smått som man går och tänker på och längtar efter fast man vet att det har sin tid. Vårt fredagsmys men mest sörjer jag att aldrig kyssa dig igen, hålla om dig, att du aldrig kommer älska med mig igen. Man är aldrig förberedd hur förberedd man än utger sig att vara. Man kan aldrig skydda sig, smällen tar lika jävla hårt oavsett du visste den skulle komma eller ej. Det högsta är ej att aldrig falla utan att resa sig efter varje fall.



Då försöker vi, wiggle your big toe!

Ett brev

Jag minns hur det kändes som fjärilar i magen när jag såg dig när vi var tillsammans i början! Efter ett tag blev den känslan till en bra botten där jag kunde bygga en massa annat fantastiskt på. En bra grund. Med tiden så kom vi att bli en person, vi delade på nästan allt och det kändes som att vi skulle leva för evigt tillsammans! Men vardagen hittade till oss och brist på bättre vetande så lämnade jag min liv kärlek i tron om att bli lyckligare någon annanstans. Ack så fel jag hade och tur att du ville ha mig tillbaka! Här lärde jag mig den viktigare lärdomen. Att man ska fokusera på det positiva i livet. Känner du dig trygg tillsammans med din andra hälft så klarar ni allt. Kärleken för dig min underbara växte och jag har aldrig sedan dess tvekat en sekund på oss! Vi skapade ett livslångt band tillsammans när vi blev föräldrar och det kommer alltid att leva kvar. Kanske är det här det går isär. Vi är bra på vår relation på tu man hand men har problem att få den att fungera i en treenighet. Detta är många själars dilemma och jag vet att det är det du känner. Du känner att jag har styrt och ställt, varit dominerande och ej låtit dig ta ansvar för ditt eget agerande. Det ligger på mig men till mitt försvar så gjorde jag det för att jag älskar dig och vill få dig engagerad och inget annat! Vem som helst hade gjort som jag. Min kärlek för dig är så stor. Du säger att gnistan är borta, för mig så kommer den och går. Man kan inte förändra andra utan bara sig själv som Ann sa och jag har sen du berättade din agenda för mig börjat rannsaka mig själv. Jag har många planer på hur jag skulle vilja få göra för att förbättra för oss. För är det något jag lärt mig från bröllopets fina tal så är det att kärlek kräver arbete och engagemang och det har vi inte låtit vattna vårt förhållande med. Till en början måste de aktivt planeras in och man måste hela tiden rå om det. Precis som din garderobsblomma! Sen anser jag att du är en klok person som gör bra beslut, det tycker jag alltid du gjort.



Vorakarn Yindee, bortsett från att du är min dotters pappa så är du fortfarande mannen i mitt liv, min livs kärlek, den enda mannen jag någonsin kommer älska! Du gör mig hel, det har jag alltid sagt och just ju är jag om ens halv.



Din för alltid

/Maria

Tänk om det vore DITT barn

37 PROCENT AV BARNEN ÄR UNDERNÄRDA

Just nu råder den värsta torkan i östra Afrika på 60 år. Drygt 12 miljoner människor i Etiopien, Somalia, Kenya, Eritrea och Djibouti drabbas.

I två regioner i Somalia är det enligt FN:s definition svältkatastrof. Övriga platser i regionen med torka har svår undernäringskris.

37 procent av alla barn i regionen under fem år är akut undernärda.

Tusentals flyktingar passerar gränsen till Kenya och Etiopien varje dag.

Det största flyktinglägret i världen, Dadaab i Kenya, rymmer 90 000 människor, men där trängs nu i och kring lägret 470 000 flyktingar, främst från Somalia.

Alla når inte fram till den humanitära hjälpen. Två miljoner kommer att dö till följd av torkan, enligt FN.

(Uppgifterna är från aftonbladet.se)

Jag skickade ett sms med texten "Hopp50" till 72 900 och skänkte 50 kr.

Du kan även skänka pengar genom läkare utan gränser, gå in och kolla på deras hemsida:

http://www.lakareutangranser.se/timme

Världen är så fruktansvärd orättvis. Jag önskar jag kunde åka ner till Afrika och hjälpa till, en dag ska jag göra det. En dag kommer jag ha möjlighet att göra det. Då jävlar, men tills dess skickar jag pengar.

Och jag hoppas ni också skickar en slant!

Kom till Elgiganten och fynda!