Vill man så kan man

Tro mig när jag säger det, att se mig själv på foto från 1 februari 2011 tar emot. Jag blir ganska tårögd men samtidigt så är det nyttigt. Jag vägde över 80 kg där och hade ett midjemått (där jag är som bredast mäter jag) på 104 cm och rumpan mätte 108 cm. Idag är jag mycket nöjd med mig själv. Jag väger 60-63 beroende på var jag befinner mig i cykeln och midjan måttar 86 cm och rumpan 94 cm. Det tråkiga är att jag har förlorat 10 cm i tuttar och DET gillar jag inte! 

Jag har kämpat hårt med min vikt. Redan när jag började på gymnasiet började jag lägga på mig, jag gick på Hotell och Restauranglinjen och var i köket ofta och där fanns det massor med godsaker att smaka på! När jag blev gravid 2008 så släppte allt och någonstans mitt i allt så tappade jag respekten för mig själv. För det är det jag känner sker, man bryr sig inte längre om sig själv på samma sätt och det är lätt att tänka på andra, sitt barn etc och då hittar man ursäkter för det mesta. Tillslut kände jag att jag hade slut på ursäkter och bestämde mig för att ta tjuren vid hornen. 

Jag har fortfarande en bra bit på väg men nu har jag kommit in i ett annat tänk. Jag skulle aldrig låta mig själv gå så långt längre och jag har hittat en sund livstil samt matstil som passar mig. Jag äter det jag känner för, jag äter godis, dricker läsk och vin! Vad jag inte mår bra av att äta är för mycket kolhydrater, så pasta äter jag aldrig. Det sväller bara upp i min mage och sen känner jag mig som höggravid i flera timmar. Jasminris har jag en evig kärlek till och kommer nog aldrig sluta äta. Men sen handlar det om mängder. Jag äter LCHF diet. Bakat det mest underbara knäckebrödet på solrosfrön, pumpafrö, fiberhusk och linfrö! En skiva ost på det och en skvätt grädde i kaffet på morgonen så är jag människa igen! 

Här är före och efter foto på mig. Likabra att bara slänga ut fotot i cyberspace och våga blotta sig. Jag är stolt över mig själv och alla andra som kämpar mot kilona där ute!

 Maja tycker om att träna hon med men efter ett tag säger hon att hennes armar är för långa och hon är gammal och måste vila. Man kan ju diskutera hennes inställning! HAHA :)

 Träningen ska vara roligt och jag tränar endast om jag tycker det är roligt. Jag har gått till gymmet och varit supertaggad för att upptäcka att jag på något sätt ändå glömt motivationen hemma. Då går jag hem och samlar ny inspiration. Jag kommer nog aldrig ge upp det. Jag kommer alltid träna för att jag vill och aldrig för att jag måste.

Att träna med Maja är roligt och extra jobbigt, hon tycker nämligen om att ligga på min rygg när jag kör armar och då blir det helt plötsligt 13 kilon extra!