Som jag älskar henne!
Stadsbo som flyttat till hus på landet, fru och trebarnsmamma. Bloggade mellan 2009-2013 om allt mellan himmel och jord. Nu tillbaka i ny tappning. Livet som varannanveckamorsa åt två godingar och på heltid har jag min lilla nykomling Milli. Gift med Elvedin, världens finaste och underbara man. Jag är snart 32, dålig attityd, mycket åsikter, ofta feministiska och kontroversiella. Säkert skitjobbigt att leva med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är sådana små saker som barnen gör varje dag som man som förälder inte alltid reflekterar över eftersom man oftast inte ger sig tid att reflektera. Och du hade säkert inte reflekterat över detta fantastiska ögonblick du precis har upplevt om du hade haft Maja med dig hem eftersom du då skulle göra en massa vardagliga saker och sen skulle du vara så trött att du inte ens orkade tänka i de banorna du just gjort. Jag är i alla fall glad att du får uppleva dessa fantastiska ögonblick av reflektion. Och säkert kommer du att ta med dig detta in i framtiden. Och då kanske du till och med tar dig tid att reflektera även om du har massor omkring dig. För har man en gång fått uppleva den känslan så vill man bara ha mer och mer av den. Stora kramen till dig fina Maria.
SvaraRaderaJa så är det Ann. Det var skönt att få komma hem "tomhänt" för att få se henne på ett annat sätt! Kram till dig!
SvaraRadera