When the darkness comes I pray. Please make it go away. Please let me greiv in my own way. Please save me from this hideous thoughts. This struggle is my most painful yet. But pain can only hurt so much. Its just pain, how hard can it be? I'm bleeding and begging for more..
Hittade detta i utkastet på bloggen, jag blir väldigt ledsen när jag läser det för jag går tillbaka till mig själv och hur jag mådde då. När jag var där och kände så vågar jag knappt erkänna det men nu i efterhand kan jag se det på ett annat vis. Jag tror alla människor någon gång i livet kan känna såhär men att skriva om det hjälpte mig oerhört mycket. Jag känner nu att jag kan stå för hur jag kände utan att skämmas så därför väljer jag att publicera inlägget igen. Det viktigaste är att jag känner inte så längre men jag kommer aldrig låta mig själv glömma hur det var då och det är ständigt en påminnelse. Jag är en betydligt starkare människa nu och någon jag själv är stolt över.
Den känslan är oslagbar. Men det är bra att ibland ta fram saker som visar resan man har gjort. Kram till den nya Maria med en sund självbild och en stark självkänsla :)
SvaraRadera