Känner ni igen er?

Känner ni igen er när hela kroppen skriker av smärta? När det känns som att ditt hjärta ska slitas sönder? När din hjärna hyperventilerar?

Mina ögon tåras och det hugger till i magen. Jag saknar min dotter så mycket.

I vissa ögonblick är allt klart för mig. Jag vet precis vad jag vill göra och alla bitar faller på plats. Vad jag vill göra med mitt liv. Jag är säker på mina känslor och är mäkta stolt över min klarsynthet. Andra gånger tvivlar jag.. Oftast på mig själv. Varför gör jag det? Det är lättast att ge sig själv sämst värde väl.. Du vill ju inte såra dina omkring dig.
Idag sårade jag Någon. Någon viktig för mig. Till mitt försvar är Någon en väldigt stor person i mitt liv och jag kände nödvändigheten att få klarhet. Om vi är på en bättre plats nu vet jag inte än men jag har förväntningar.

Jag känner igen mig.