Jag känner tacksamhet. För alla fina människor som hjälp oss när tiderna är svåra. Det är svårt att ta emot hjälp och det är väldigt känsligt upplever jag. Men jag är djupt tacksam och ibland måste man gå utanför och släppa in hjälp.
Om några år kan man se tillbaka på denna tiden och pusta ut. Men just nu lever vi i det och det är inte alltid så lätt att bara se framåt hela tiden. Hela tiden. Men vi kämpar vidare, varje dag. För en dag är vi ur det. Och då jävlar!
Såklart att ni är ur det om ett par år. När du blivit färdig med skolan och får en egen inkomst så blir allt mycket lättare. Jag vet precis hur ni känner för vi hade det likadant när under Kristians och Vevves första år. Alltid mer månad kvar än pengar hur man än försökte att få det gå ihopa. Där för är det så skönt nu att pengarna räcker till och man kan unna sig lite saker utan att behöva äta gröt för resten av månaden. Vi skämmer såklart bort vårt barnbarn och kommer att göra med alla våra barnbarn för det har inte våra barn blivit bortskämda med av sina mor/farföräldrar. Och jag har lovat mig själv att jag skall bli en bättre mormor/farmor till mina barnbarn än vad min mamma var till sina. Men hur ni än har det Maria så skall ni veta att ni är två fantastikt fina ungdomar som kämpar för er egen lilla familj. Sen att ni fått en gudomlig liten flicka är ju bara ett plus. Kram till er alla.
SvaraRaderaJa så är det Ann. Jag klagar oftast inte för jag skulle aldrig vilja byta bort denna tiden. Jag är så tacksam för min dotter. Men ibland känns allt som skit. Och då är man glad att det finns så fina människor som hjälper en med småsaker. Om det bara handlar om lite extrakläder! Fina människor!
SvaraRaderaKram från en magsjuk Maria och Maja :(