söndag 12 december 2010

Förlåt mig

För att jag inte hunnit blogga så mycket på sistone, jag har haft fullt upp i skolan. Mina dagar har bestått av praktik till fyra på eftermiddagen, hämta Maja på dagis och hem och fixa med mat etc. Sen på kvällarna har jag pluggat innan jag lagt mig vissa dagar har jag inte ens varit hemma förrän nio :(

Imorgon gäller det så då får vi se om det ger utbetalning!

Låter kanske konstigt men jag har saknat min dotter något otroligt. Maja är inne i en fas nu där hon vill bli buren överallt, hon vill inte att man bär henne och sätter sig ner utan man ska bära runt henne som en liten bebis.. Det är ju inte speciellt roligt då hon numera väger 11 kg. När vi inte tar upp henne skriker hon och börjar gråta och bete sig illa. Jo, jag tror vår lilla tös börjar bli en bestämd liten tös! Det slutar med att vi blir ovänner och hon gråter/skriker och jag och/eller Karn blir irriterad/frustrerad/arg. Inte alls roligt :(
Man säger "nej" till henne ofta och jag avskyr det, vill ju helst inte behöva säga till henne men ibland känns det som hon gör saker som hon inte får bara för att..

Nåja, det är ju bara att gilla läget och inse att man har NOLL kontroll och inget att säga till om i stort sett!

Hoppas ni mår bra och ni haft en skön helg!
Puss på er

4 kommentarer:

  1. Känner igen det där med Maja, trotsålder tror jag visst det heter;) Anton blir 2 år o 4 månader. Och det är som man säger: Stora barn större bekymmer, tyvärr.
    Hur går det i skolan nu? Slönt att vara tillbaka?
    Kram Sandra

    SvaraRadera
  2. Sandra.
    Ja så är det väl! Men det är skönt att få klaga lite ;p
    Det går bra i skolan. Det ät roligt, spännande och utmanande men också jobbigt och påfrestande men det är ju meningen :)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Trotsåldrar är inget kul men försök vara konsekvent så går de fortare över. Om ni tycker det är jobbigt att säga nej hela tiden så försök att säga nåt annat, t,ex, "Jaså du vill bli buren, men vet du vad, nu är du så stor och tung att mamma/pappa orkar inte bära dig längre men om du är trött i benen så kan vi sitta här lite tills du orkar gå igen". Ha ha ha, låter som överkurs och lätt att skriva men tränar man så sitter det snart där. Oftast handlar det om att dom behöver bekräftelse. Snart kommer det en lugnare period i ert liv igen. Extra stora orkakramar skickas till er.

    SvaraRadera
  4. Haha, ja Ann. Det låter väldigt pretantiöst men så är det ju. Konsekvent tänk hela tide, stå på dig och få henne bekräftad. Ska ta till mig detta och försöka baka in det i vardagen. Jag tror det även är jobbigt för Maja pga att hon inte är så verbal, många känslor men ingen möjlighet att uttrycka sig. Dina kloka ord! Kram på er!

    SvaraRadera