Jag kommer hem, går och tänder lamporna får det ska vara mysigt. Går runt kan inte komma till ro.. Det är inte mysigt, inget är. Allt är bara skit. Jag kan inte känna lycka alls längre. När jag ska släcka lamporna igen för att det känns så jävla meningslöst så kan jag inte hejda mig från att stanna upp och titta in till mina grannar. Undrar om dem är lyckliga, hoppas dem inte mår som jag gör. Jag kan inte få mig till att uppskatta så många saker. Allt går på automatik, jobba, hämta Maja, hem, laga mat, diska om jag orkar, sova, inget är skoj. Jag har tappat viljan helt, jag känner mig så uselt mot Maja. Jag förstår inte hur jag fortfarande kan må såhär dåligt. Min hjärna skapar ett önsketänkande hos mig där jag varje dag hoppas att Karn ska komm hem igen. Jag är så fruktansvärd naiv att jag mår illa.
Jag tycker det är fruktansvärt av mig att gråta varje kväll när Maja somnat. Alldeles ensam här hemma och tappat allt. Förstår inte hur jag ska ta mig ur detta, hur jag nånsin ska bli lycklig igen. Karn säger till mig att jag måste hitta mig själv och börja uppskatta tiden med mig själv men problemet är att jag vill ju inte sitta själv i soffan varje kväll. Jag ar aldrig gjort det tidigare så jag vet ute hur jag någonsin ska bli bekväm med det.
Jag bara överlever. Lever inte för något förutom Maja men hon kan inte ge mig allt. Jag skäms inte men det är rätt tabu att tala om sådana saker ju. Jag ser inte fram emot saker längre, för allt känns så grått. Nu bara jobbar jag för att ha något att betala nästa månads räkningar med.
Jag är nog ganska så fördärvad. Vet varken ut eller in.
Jag ska försöka sova bort denna kvällen. Godnatt på er, hoppas ni alla mår bra!
Åh stackars fina Maria. Helt ärligt så tror jag att du skulle må bättre om du fick någon helt utomstående att prata med. Försök få fatt i någon psykolog eller psykoterapeaut som du kan gå på samtal hos. Eftersom slutet på din "saga" kom mycket fortare än du räknat med och det var definitivt inte det slutet du hade i din tankar så kan jag mycket väl förstå hur dåligt du faktiskt mår. Men du skall inte behöva må så här för det är du verkligen inte värd. Man kan inte rå för sina känslor men någon annan kan få en att se saken ur ett annat perspektiv. Det är inte lätt för oss "närstående" som känner er båda som också ville ha samma slut på, sagan som du själv att hjälpa dig på rätt sätt. Vi kan lyssna och försöka komma med goda råd men vi precis som du själv önskar att verkligheten såg annorlunda ut. Så lyft nu luren Maria och beställ tid. Jag hjälper dig gärna om du vill. Och naturligtvis så finns jag här för dig närhelst du vill, natt som dag. var aldrig rädd för att lyfta luren om d behöver prata om hur du känner dig för jag tycker definitivt inte du är tramsig eller borde ta dig i kragen. Du har rätt till dina känslor och vi som finns omkring dig skall finnas där för dig och stötta dig och bekräfta dig. Kram till allra finaste Maria.
SvaraRaderaAnn! Tack! Jag har redan varit i kontakt med VC angående det och jag har fått tid till den 11 oktober och väl behövd. Så vi får se hur det spelar ut sig. För såhär kan jag inte ha det...
SvaraRaderaGumman lilla. Känns inte skoj o läsa detta. Kan inte föreställa mig vad du känner men du måste hitta dig själv. E du ensam så finns jag här bara i ringa, komma över antingen med eller utan Maja. Kram sköt om dig ses imorgon!!! Puss
SvaraRaderaGlömde skriva att det va från stina
SvaraRadera