Insikt.

Balansen mellan kärlek och hat sägs vara hårfin. Jag har aldrig förstått vad det betyder riktigt förrän nu. Han plågar mitt hjärta tills det blöder och vågen börjar tippa..
Jag har insett att jag plågar mig själv lika mycket genom att ständigt sätta mig i dem situationerna där han tar mig för givet, tar och tar och tar men ger inget tillbaka. Vi är ju vänner säger han, men är vi verkligen det? För en vän gör väl inte så mot en annan vän? Vi talar med varandra men det är om Maja. Vi samtalar inte om vädret, fotboll, musik eller annat som man talar med sin vänner om. Han uttnyttjar mig, han tror han kan få delar av mig. Han säger att han bryr sig jättemycket om mig. Men varför måste han göra det? Allt hade varit lättare om han bara höll sig undan, väck. Han är en egoist som ser till sina egna behov. Jag mår så fruktansvärt dålig just nu. När jag säger hejdå till Maja säger hon att mamma är ledsen hela tiden. Då blir man ledsen igen. Barn skadas inte av att man visar känslor men saken är den att jag gråter nästan aldrig framför henne längre utan detta är ett utspel från hur hon förmodligen uppfattar mig. Men jag är glad också, det sa hon. En ganska bra lärdom för barn tror jag, att mammor kan vara ledsna och sen glada. Det är en naturlig gång.

Jag ger mig fullständigt till honom, låter han ta allt. Blottar min själ för honom och han tar. Han vill ha mig med ibland, kramas, pussas... För att det är välbekant. Jag är en stor nolla som hoppas på ett happy ending men allt jag får är ensamma nätter i en kall tom säng med mina tankar som enda sällskap.

Det är slut med detta. Jag måste låta mitt hjärta vara. Jag vet, detta är inget jag inte skrivet innan men saker och ting tar tid och att ha en känsla och sedan sätta den i ord för att sedan skapa det beteende jag vill är tre olika sake och inget som lätt.. Det kallas kognitiv beteende terapi och jag är mitt uppe i det.

Jag är rädd för att börja hata den mannen jag så länge har älskat, den mannen som varit min i alla dessa år. Han har varit en fadergestalt för mig, jag hans lärling i livet, min älskare, min min min allt.
Jag är rädd för att jag kanske börjar stänga mitt hjärta för honom och har jag väl stängt dörren kanske den inte går att öppna igen och det skrämmer mig. Men det är nog något jag måste inse att kanske är ett måste.

Jag är sönder och jag måste laga mig själv. Innan annan förutom jag kan göra det. Allt arbete ligger framför mig eller jag är nog mitt i arbetet. Så förlåt för allt vägarbete.. Trafiken kommer vara påverkad här någon tid framöver.