Maja, du är mitt hjärtas guld. Allt du sakta men säkert lär dig är jag stolt över varje dag. Små saker som stora saker. Men någonstans inser man att de är de små sakerna som väger mest. Som skapar mest känsla hos mig.
Du kan så mycket saker. Du är 1 år, 1 månad och 20 dagar. Ditt liv har nästan nyss börjat men ändå känns det som jag känt dig hur länge som helst. Jag känner dig, vet vad du vill. Oftast. Vet vad du kan, hur villig du är att kunna mer.
Jag undras över hur du kommer bli när du blir större. Vilken personlighet du kommer få, hur din röst kommer låta när du pratar, hur ditt skratt kommer låta. Undrar vilket ämne i skolan du kommer tycka är roligt. Undrar om du vill spela fotboll. Kanske har du världens bästa sångröst och kommer bli en Idol! Ja, man vet aldrig var som komma ska. Men du ska veta att oavsett vad du blir kommer jag vara din mamma och jag kommer alltid älska dig, jag kommer alltid finnas där för dig Maja.
Svårt att få ut alla mina känslor i skrift, allt surrar runt i huvudet och man vill bara kunna lägga ut det på ett papper och börja pussla ihop en bild av det. Men det är inte lika lätt i praktiken. Det är en känsla som jag inte kan förmedla. Det är flera känslor. Nya känslor för mig, men de känns gamla. Förmodligen för de är moderskänslor och de har existerat i hundratals år och är väl beprövade.
Om alla de vilsna själar där ute kunde få uppleva denna känsla. Den magiska känsla många mammor bär på så hade kanske världen varit en liten bättre plats. Jag vill slippa våldet. Jag vill slippa höra om människors olycka varje dag. Om död,våld och elände.
Jorden är på väg mot en mörk plats och magen krampar sig i det konstaterandet.
Önskar mig en bättre värld. Önskar mig fred på jorden.
Förlåt så jävla mycket om jag låter som nån jävla skönhetsdrottning!
Men du är en skönhet maria, även i ord, tankar och handlingar
SvaraRadera