Idag hade jag en bra dag! Jag har varit omgiven av folk jag tycker om och min underbara dotter har fått riktigt njuta och busa idag. Att kunna vara ute så hon får leka av sig är guld värt. Både jag och Maja blir rastlösa om vi bara går hemma en hel dag. Man märker det lätt på Maja, leken blir disträ, hon leker med en sak en kort stund, bytar leksak och så håller hon på tills hon går över och ska leka med mina saker och då vet man att hon riktigt har det tråkigt! Och tyvärr blir man bara irriterad på henne då och då blir jag arg på mig själv för att jag inte tar mig i kragen och går ut.
Men ibland får jag sådana dagar så jag inte fungerar alls, igår var en sån dag. Allt ställs på sin spets och det går så långt att jag till sist bara gråter, utan att veta egentligen varför. Ibland kan det vara så enkelt som rastlöshet i för stor mängd, ibland är det min hjärna och då tänker jag oftast för mycket. Överanalyserar allt och får för mig att saker och ting är på ett vis som de inte är. Läser in allt för djupt. Samtidigt vet jag att jag kan ha en sån dag en dag utan att oroa mig för att nästa dag ska bli likadan. Det är inget mönster, jag tror bara det är mänskligt. Jag tror de flesta känner så här ibland. Jag har kanske bara sämre copingmetoder. Och det jag blir förbannad över är att Maja drabbas nu när jag har henne, innan hon föddes behövde jag bara tänka på mig själv och ligga och gråta tills man mådde bättre. Nu får man skjuta undan känslorna så gott det går tills man kan gråta lite! Jag vet inte hur mycket av sina "sådana" känslor man kan visa för Maja utan att hon skadas. Kanske jag är konstig som tänker så, självklart visar jag känslor för henne men jag sållar vissa lite innan! Hoppas ni förstår vad jag menar.
Jag mår bra, utmärkt. Jag är lycklig, men för att känna lycka måste man må kasst med. Lycka existerar inte som ensam, jag tror lycka existerar i symbios med dem känslorna jag just beskrev. Jag tror man måste leva så för att riktigt känna lyckan. För när jag är lyckligt pirrar det i hela kroppen och det känns som när det gjorde när man var mindre och åkte karuseller eller klättrade i träd. Då var man lycklig, då fanns ju inga som helst besvär! Allt var underbart!
John Blund gjorde sig påmind!
Godnatt, sov gott, dröm sött, ses vi imorgon!
Du ger en klar beskrivning precis hur det är för de flesta människor. Ibland är det upp, ibland är det ner och däremellan är allt alldeles vanligt. Kram till er alla. Just nu är det ner för mig för jag är sjuk. Röstbortfall, halsont, huvudvärk och en hiskelig hosta. Men det går väl över igen hoppas jag.
SvaraRadera