tisdag 15 juni 2010

Livets på sin spets.

Måste väl ändå vara att prata om just det; livet och dess trogne oponent döden. Nu pratar vi på riktigt, nu lever vi. Kan vi tala, kan vi röra, kan vi skapa, då lever vi.

Mormor kom upp och hämtade Sally efter hon varit och tagit prover. Vi fastnade i köket och snackade gamla minnen. Mest mormors minnen men det är så underbart att lyssna på henne när hon berättar.

Pratat om när hon och Gull var små, hur skoj de hade. Att de skrattade direkt dem vaknade på morgonen. Hur hennes relation med sin andra syster är och har varit.
Mycket snack om Gull, gamlamormor och gamlamorfar, och morfar.
Så oförståbart att han ionte lever. Tycker det är så otroligt jobbigt. Gråter varje gång.

Livet har sin gång, lev ditt liv som du vill utan några hämningar för man vet aldrig när det tar slut. Låt dina nära och kära veta att du älskar dem för idag kan vara din sista dag i livet.

Morfar, jag saknar dig. Mormor behöver dig nu. Sträck ut en änglavinge till henne om du kan. Hon kämpar. Låt henne känna av din närvaro. Hjälp henne orka nu när hon behöver det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar