Jag känner mig otillräcklig. Jag vill finnas där mer för jag saknar henne annars men det är så här det kommer bli sen på heltid. Jag har pluggat idag och mamma har haft Maja. Dem gick härifrån klockan elva och kom igen vid halv fem. Men under den tiden jag var själv så kändes det så fruktansvärt jobbigt. Jag fick pluggat rätt mycket så det är jag nöjd med, det är själva tiden ifrån Maja som känns jobbig.
Jag tror inskolningen kommer bli hemsk. Jag känner att jag vill vara med Maja mer, som vi har det nu men jag vet att hon blir större och med tiden behöver hon ett större nätverk. Men det känns som att jag mister min lilla flicka och den känslan gör att jag nästan spyr. Trodde jag skulle ha lättare att släppa henne .
Förstår inte Karn hur han klarar av att gå till jobbet varje dag. Mitt hjärta hade brustit. Detta är något jag måste arbeta med.
Imorgon ska jag till skolan och skriva tenta, får se hur det går. Jag har inte hunnit plugga så mycket som jag hade velat men tiden räckte inte till. Efter tentan ska jag njuta av Maja i fulla drag. Och jag kommer inte släppa taget om min unge på LÄNGE!
Jag förstår precis hur du känner. Jag hade också väldig seperationångest från mina barn när de var små. Jag hade turen att få jobb som dagbarnvårdare så jag lämnade bara mina under en kort period. Tyvärr finns ingen valmöjlighet idag utan man tvingas lämna dom antingen man vill eller inte. Man får inte stanna hemma och dela vardagen med sina barn utan man skall ut i arbetslivet och dra in pengar till staten så fort som möjligt. Hemsk tnke egentligen, att man skall behöva lämna sina små älsklingar när de behöver en som mest. Men jag tror det kommer att gå bra för Maja på dagis för hon verkar vara en framåt unge som tar för sig. Och så har hon ju sin charm som ingen kan motstå. Som tur är så skall du plugga maria så du slipper kanske lämna henne så mycket som du skulle gjort om du jobbat. Kram till er alla.
SvaraRadera