onsdag 25 november 2009

IBLAND...

Ibland känns allt bara skit.
Man kämpar för att ha energi. Man ska orka leka med Maja på dagen, samtidigt ska man hinna med alla måsten. Jag är trött.
Dammsuga, diska, julpynta (!), laga mat, fan vad allt ska vara jobbigt.
Hur somliga lagar trerätters och håller rent hus för jämman fattar jag inte.
Samtidigt så sprudlar det lek från barnrummet HELA tiden ???

Ibland får jag allt att klaffa, ibland funkar det bara! Men idag var det inte så.
Slog mig på tån och tappar hammaren på tummen och råkar ge Karn en stöt. HUR FAN LYCKAS JAG MED DET?

Maja är nog inte helt 100 heller, verkar lite krasslig. Eller så är det tänderna igen. Grät sig till sömns idag.. jag försökte trösta men inget hjälpte. Man blir så ledsen själv. Kan ju inte förstå henne...Pussar och kramar. Försöker. Tröstar. Värmer.

Om jag inte är 100% in the game så får jag skuldkänslor. Jag tror detta är normalt för en mamma att känna men det är så jobbigt. Samtidigt som jag kämpar med alla måsten kämpar jag med min hjärna. Den går på högvarv. AJ!

Tror kanske jag öppnade mig för mycket i detta blogginlägg men hata inte mig för det.
Jag är bara mänsklig.

Nu ska jag ta en snabbdusch och sen ska jag försöka sova.

Puss på er alla cyberhönor!

5 kommentarer:

  1. Det lugnar sig...
    Tror man automatiskt vill vara lite för perfekt med förta barnet.
    Man vill skapa den där perfekta familjelyckan vilken resulterar i utmattning istället;).
    Allt lägger sig. Som du själv säger är du ju bara mänsklig. vem fan har rent hus och trerätters varje dag. INGEN
    PUSS
    O nä du öppnade dig inte för mycket. ALLA vill ju se vem DU är.
    PUSS IGEN

    SvaraRadera
  2. Stackars lilla Maria. Man får lov att känna som du gör och jag lovar dig att alla gör det ibland, ganska ofta speciellt vid den här årstiden tror jag. Du är en jättefin person och som mamma är du helt fantastisk. Att Maja var ledsen igår när hon skulle somna kan ha att göra med hennes utveckling. Barn i åttamånadersåldern börjar förstå lite av sin omvärld och helt plötsligt så blir dom lite otrygga. Dom tror att mamma och pappa försvinner om de somnar och kan vara väldigt rädd för främlingar. Detta är en fas som går över ganska snabbt om man svarar på deras signaler. Och det vet jag att du gör Maria så ta det lugnt. Snart mår du bäst igen. Kram Ann.

    SvaraRadera
  3. Tack för era uppmuntrande kommentarer! Känns skönt att höra att man inte tappat förståndet! HAHA! Det hade väl varit något.. blivit inlagd på psyk NU! HAHA!

    ANN

    Så kan det vara. Hon har börjat prata jättemycket och just nu händer det mycket så..
    Tack!

    Kram på dig!

    JOHANNA

    Visst är det så.. uttmattningen vinner. Tack för dina ord. De värmer!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Ja...jag frågar mig också...hur Faaan hinner folk med alla jävla sysslor vid sidan av sitt "mammande".

    SvaraRadera
  5. HAHA! Ja, vi är fan grymma som försöker! En stor eloge till alla mammor där ute!

    SvaraRadera