Söndag.

En ganska känslotom person. Så känner jag mig just nu, kanske har mina känslor tömts. Allt som skulle ut, allt det värsta detdära jobbiga tunga kanske är borta nu. Det hade varit skönt! Såklart vill jag inte förlora mina känslor men det är otroligt jobbigt att känna allt hela tiden så lite trubbad skadar inte. Jag har på några få dagar kommit oerhört långt och tycker mig må bättre. Kanske är detta bara ett sätt för mig att skydda mig själv precis som det var i början. Jag hoppas inte det. Jag ser situationen på två sätt. Jag resonerar kring hur jag har upplevt vårt förhållande nu den sista tiden och så tänker jag på hur vi hade det i det stora hela. Jag lägger ingen vikt i något utan bara resonerar med mig själv. Granskar och kommer fram till olika saker.. Inga jag direkt vill prata om här.

Jag och Karn är bra vänner, vi är två vuxna människor som förstår vikten av att uppföra oss väl och vara bra föräldrar till Maja. När jag tänker på framtiden vill jag att jag och Karn ska kunna ha roligt tillsammans och vara dem goda vänner vi var under vårt förhållande, även om det nu är det enda vi är. Han är en alldeles för fin människa för mig att vara utan. En sådan vän borde ingen vara utan!

Men just nu är jag tacksam om jag slipper ha honom kring mig för jag märker att det är för tidigt. Jag kommer alltid tycka att vi två ska fungera tillsammans med Maja och Maja måste växa upp och förstå att hennes föräldrar träffas och att det är okej. Hon kommer ju aldrig veta något annat än att vi inte lever tillsammans. Jag kommer aldrig tycka det är okej att man undviker varandra, talar illa om varandra framför Maja.

En strimma hopp!