onsdag 10 augusti 2011

I started to cry which started the whole world laughing, oh if I'd only seen that the joke was on me

Jag lyssnar och hör. Granskar men försöker sedan stänga av. Bara njuta men det går inte. Allt jag hör är kärleksförklaringar hit och dit. All musik jag lyssnar på handlar om oss, vår spotifylista kräker jag på. All musik är så skön, allt speglar oss. Alla våra år tillsammans, alla minnen, tjafs, tiden med Maja, men framför allt hur jag varsomhelst vilken tid på dygnet kunde sätta igång Chicagos You're My inspiration och glädjas åt vår kärlek för varandra! Den låten har följt oss i stort sett alla våra år tillsammans.



Musiken kvarstår även om vi inte gör det men jag kommer få svårt att njuta av den igen, tillitsproblem.

Jag kan inte se hur jag någonsin igen kommer njuta av en sång som jag har gjort med dig i mina tankar!

Du tog inte bara mitt hjärta Karn. Du tog hela min existens, min lilla närvaro på denna jord har gjorts till obefintlig och mitt enda ljus är vår dotter. Jag kämpar inte dag för dag, vissa tillfällen kämpar jag minut för minut. För att inte sätta gråten i halsen när Maja säger något roligt som jag ville dela med dig.



Jag försöker verkligen att vara stark men detta är mitt bästa. Jag är så fruktansvärt din än så jag kan inte göra det bättre. Jag hoppas tiden går fort så så min sorg får lite distans men jag vet att man måste skynda långsamt. Jag har alltid uttryckt mig med känslor och att inte kunna gråta när jag ser dig min älskade är som att törsta utan brunn.



Just nu finns det så många "aldrig" i mitt huvud. Saker som jag kanske får göra igen. Det är även sånt som jag sörjer.

Jag sörjer våra barn vi skulle få, vår lilla Moa. Jag sörjer vår SOFFA! Våra planer om kolonistuga, allt sånt smått som man går och tänker på och längtar efter fast man vet att det har sin tid. Vårt fredagsmys men mest sörjer jag att aldrig kyssa dig igen, hålla om dig, att du aldrig kommer älska med mig igen. Man är aldrig förberedd hur förberedd man än utger sig att vara. Man kan aldrig skydda sig, smällen tar lika jävla hårt oavsett du visste den skulle komma eller ej. Det högsta är ej att aldrig falla utan att resa sig efter varje fall.



Då försöker vi, wiggle your big toe!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar