...lämna detta underbara land. Känslan är bittersöt. Vill hem och träffa mina saknade älsklingar, samtidigt vill jag stanna kvar för jag vet hur bra Karn trivs med sina släktingar och hur mycket han kommer sakna dem. Jag får ju träffa mina hela tiden därhemma men Karn träffar sina kanske en gång om året och ibland knappt det. Så jag förstår att honom. Men han vill också hem, hem till svensk tv och sin soffa. Det säger han, själv längtar jag efter hela vår lägenhet, att på morgonen på upp och sätta på kaffe och mysa med Maja till svtBarn utan att hela tiden behöva säga till henne:
- Aja, inte stoppa det i munnen!
eller:
- Maja inte röra det.
Det känns som det har varit konstant nejsägande till henne härnere och jag tror hon känt av det med. Man vill ju kunna låta henne leka fritt och inte behöva oroa sig över småsaker hela tiden.
De har inte precis samma renlighet härnere. Allt är smutsigt fast på ett sätt som gör att det går att leva i. Svårt att sätta sig in i om man aldrig varit här.
Flyget från Bangkok går 23.35 ikväll. Landar i Istanbul 06.00 imorgon bitti och sen flyger vi till Kastrup runt nio så vi landar 11.00 på lördag morgon lokal tid.
Puss och kram tills vi ses, på svensk mark!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar