Do or dont

Jag har fått nya ögon för människor. Insett att man förändras oerhört mycket när man får barn, vissa gör iallafall det. Jag kan ju inte svara för alla. Jag själv måste ha förändrats massor sen jag fick Maja och jag tror det är lättare för andra att se än en själv. Självklart märker jag det med men vissa saker kanske andra tycker är större. Samma människor man förr såg på ett sätt och tyckte dem var på ett vis ser man idag med andra ögon och tycker om dem ännu mer. Det är svårt att förklara. Jag håller mig ifrån metaforerna, lyckas aldrig spika dem ändå!

Tror jag observerar livets lärdomar just nu och det är häftigt att få åka med.
Men jag är blyg, osäker och rädd. Rädd för att såras, rädd för att bli ensam igen. Istället backar jag.
Jag skaffar mig nya vänner och det är för mig en stor grej. Sist jag skaffade vänner var i nian. För dryga 10 år sedan, vissa vänner har jag kvar..andra inte och vissa lär jag känna på nytt!

Jag vill bara kunna va med en person, utan konstigheter. Kunna dela glädje men främst kunna dela sorg, kunna prata om djupaste sakerna och skratta åt dem och sen kunna flamsa runt och gråta ikapp! Jag är nog väldigt krävande som vän, tror inte jag uppfattas som så. De flesta relationer jag har med andra är på alla plan kryddade av att vi har barn. Jag är ju inte bara mamma Maria, jag är ju även en vän Maria. Eller?

Att vara mamma och flickvän bemästrar jag väl bra, undrar hur jag bemästrar vänskapen? Inte lika lätt att träna på det. Jag har gått hemma med Maja i 15 månader. Innan hon föddes var jag i stort sett bunden till lägneheten i 5 månader, umgänget bestod i stor del av Karn och min familj, jag blev socialt handikappad och lite av det tror jag hänger kvar. Men jag jobbar på det.

Vågar knappt publicera detta inlägget, många tankar som jag bär på. Men jag har inte alltid ett behov av att prata om dem. Men ibland känns det bra att dela med sig. Hoppas ni inte tycker det är konstigt!