Ju längre tid som går desto större växer saknaden. Men gråten blir inte lika direkt. Visst är det märkligt med sorg?
tisdag 23 mars 2010
Inger.
Idag tänker jag mycket på Inger. Jag undrar hur hon har det. Var någonstans hon är, hoppas hon mår bra. Jag saknar henne. Jag lyssnar på Smokie och gråter en skvätt. Hon älskade Smokie. Jag och Tessan är uppvuxen med Smokie musik hemma hos pappa. Det gick varmt på cd:n därhemma. Det och all dansbandsmusik. BAO, Helen Sjöholm. Jöback. Mycket minnen. Mycket glada minnen.
Ju längre tid som går desto större växer saknaden. Men gråten blir inte lika direkt. Visst är det märkligt med sorg?
Ju längre tid som går desto större växer saknaden. Men gråten blir inte lika direkt. Visst är det märkligt med sorg?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kan fortfarande fälla en tår över pappa som dog för 25 år sen. Men han var en fantastisk människa som man minns med glädje. Tyvärr fick han inte heller vara med så länge som han borde, han dog 64 år gammal. Men oftast gråter jag överhonom om jag redan känner mig ledsen och nånting gör så att jag kommer att tänka på honom. Nu är det snart dags för den stora dagen. Hoppas ni får en underbar semester trots småbarnliv. Kram Ann
SvaraRaderaTack Ann! Jag är så laddad inför Thailand nu! Jag ringer dej imorgon eller iaf innan vi åker! Kram
SvaraRadera